Sticksår
att leva med ångest, panik och sorg är det ingen som vill, men vi har alla våra dagar då vi bara vill försvinna ur världens verklighet och idag har jag en sådan dag. Inte nog med att jag har jätte ont i magen av vilken anlening, det vet jag inte, men som ett sticksår i handleden finns alla minnen kvar. Dom vill aldrig försvinna, dom förföljer mig vart jag än går, vart jag än är och vad jag än gör. Med små sticksår i handleden försvinner jag.
Varför tar man dessa tillfällen till att skada sig själv? jo för just nu, då är man så sårbar, så orkeslös att man inte orkar tänka på någonting eller bry sig, det händer bara, man "råkar" svälja dessa tabletter som man får spy upp sedan inne på akuten och sköterskan frågar sen sedan: Varför tog du dessa tablettar? Svaret hon får tillbaka är; jag är trött på livet, jag är trött på att leva. Stämmer ganska bra in på mig idag, men sticksåren försvinner inte, det kommer nya hela tiden.
Ens första tanke när man ser kniven mot huden, kommer det göra ont?
Ja det är väl klart det kommer göra ont, men inte på samma sätt som att göra det med misstag, detta är inget misstag, detta väljer jag själv. Och ni får säga vad ni vill.
Kommentarer
