2 ♥ Min första kärlek
Jahop, då var det dags för första kärlek då
finns väl inte så mycket att säga, eller jo det finns det. Så detta kommer ta ett tag.
Hur ska jag börja.. hmm
Nu minns inte jag riktigt hur han och jag träffades, jag tror det var genom en kompis. Och detta hände när jag gick i lågstadiet. Ungefär vid mellan årskurs 4-5. Den här killen var typ som perfekt i mina ögon när jag såg honom, inte längre dock. Han var i min skola lite då och då. Idag är jag 17 och han 19. Minns första gången vi var med varandra, alltså umgicks för första gången, det var hemma hos Jocke och vi lyssnade på så hög musik vi bara kunde. Det var underbart för den stunden, och allt var som jag ville att det skulle vara. Hans namn är Andres Eriksson och jaa idag har vi fortfarande kontakt men inte lika mycket som förut.
Det gick månader, och jag fick höra massor med saker om honom, eftersom att mina kompisar tydligen var kompis med honom. Han har blont hår, ljus/mörka ögon beror på ljuset. Hans kropp var välbyggd. Vi träffades inte så ofta, men det är jag ganska glad för. Vi bodde ändå 5 min ifrån varandra, sedan så flyttade jag till samma gård som honom. Jag har/hade en kompis som heter Madde och hon var då tillsammans med Andreas lillebror och därför var jag där hos dom hela tiden.
Jag minns att jag alltid frågade efter Andreas, men han var aldrig hemma. Kröp ner i hans säng, och en dag kom han hem och blev överraskad över att jag var där. Han hoppade då förstås på mig, men det var väl bara roligt antar jag, ni vet hur man är i den åldern, och denna såkallade "förälskelse" höll i sig ett jävla bra tag. Och jag blir fortfarande lika glad när jag får höra hur han mår, inte så konstigt kanske med tanke på att han och jag alltid kommer vara dem två som kan prata med varandra utan beskymmer och inget skvaller till någon. Vi brukade ses när nu vi kunde, han är en ganska stökig person, och väldigt flörtig av sig så jag gav upp till slut för jag förstod att det inte skulle funka. Han hittade en ny och det gjorde jag med, men han kom alltid till mig iallafall. Kändes tryggt, men även lite konstigt även om känslorna var borta när han inte fanns i närheten så kom dom alltid krypandes tillbaka i mina yngre år.
Idag som sagt har vi kontakt, men han bor inte på samma ställe längre, eller jo hans familj gör men han gör inte. Han beskymmer är inte mina, och jag vill inte lägga mig i. Även om ni kanske tycker att jag ska det så lovar jag er, det vill ni inte att jag ska göra. han är en bra kille, en fantastik vän och det menar jag verkligen. Det är skönt att kunna vara vänn med honom även om det gick som det gjorde mellan han och mig.
Detta var då allt jag har å säga. Ask for more if you wanna know something else.
Hugs and kisses
tyvärr har jag ingen bild på människan :P
